 |
| Francesco del Cossas målning av Sankta Lucia 1473 |
"Den 13 december är i helgonkalendern ägnad martyren Lucia, en kristen jungfru som levde i Syrakusa mot slutet av 200-talet, förlovad med en hedning. År 304 övertalade hon sin mor att betala ut hennes hemgift, som hon strax gav till de fattiga. Men det gillade inte fästmannen, utan han anklagade henne för att vara kristen, och hon dömdes till intagning på ett horhus. Men när hon skulle föras dit gick det inte att rubba henne ur stället. Man staplade då upp ett bål runt henne, men det brann utan att sveda ett hår på hennes kropp. Då skickade man efter en bödel, som halshögg henne, och en halskota på hennes skelett, som finns i en kyrka i Venedig, är faktiskt avhuggen på mitten. Men flickans reliker och legend är, när det kommer till kritan, helt irrelevanta när det gäller den skandinaviska Lucian – hon och helgonet har bara almanacksdagens namn gemensamt."
Vidare berättar Jan-Öjvind att den 13 december enligt 1724 års gymnasie- och skolordning, var höstterminens avslutningsdag som firades med ljusfester, att den vitklädda Lucia är en protestantisk ersättning för de katolska skolbarnens skyddshelgon Sankt Nikolaus, och att hon fick sitt publika genombrott 1927 när en tidning i Stockholm arrangerade ett offentligt Luciatåg.
"Lucias öde är ett typiskt exempel på de kringelikrokar som en sed kan vandra, men också på behovet i vår tid av helgnöjen som inte bara är till för kärnfamiljen utan passar i andra gruppbildningar som blivit viktiga i vår tid – i föreningsliv samt på skolor och ålderdomshem, för att nämna några. Men i Italien har ingen sett en Lussebrud, och italienare blir alltid lika förundrade när de får uppleva vilken succé deras gamla helgon gjort i Nordanland."
Läs mer om Lucia och våra andra traditioner i
Svenska traditioner. Finns nu även som pocket.
 |
| Sveriges Lucia 2010, Anna Franzon |
